Muminvalparna

Jag är med i en testpanel hos Foderbilen och har fått prova några olika produkter, både för hund och katt, som jag recenserar nedan. Namnen på produkterna är klickbara.

Dogman tuggpinnar: Smakmässigt verkar de vara toppen, hundarna slukade dessa snabbt -lite för snabbt tycker jag.Funkade bra till våra whippetvalpar, för de vuxna whippetarna var de för små. Priset är rimligt, men förpackningsstorleken passar nog bättre för någon som har en till två hundar, inte fem.

Dogman tuggrulle: Det här gillade både hundar och matte. Bättre storlek än pinnarna men tydligen precis lika goda. Räckte hyfsat länge också. Lite kladdiga som den här sortens tuggben brukar vara.

Carnia Wolf: Ett hundfoder med stor andel animaliska råvaror. Hundarna älskar det och kastar sig över maten. Utan en ordentlig övergångsperiod blev flera av hundarna lite dåliga i magen, men det är nog inte fodrets fel utan mitt. Priset är alldeles för högt för att jag ens skulle överväga det här som foder åt hundarna och dessutom är jag mer än nöjd med det svensktillverkade fodret Standardt som alla våra hundar mår bra på. Hade jag en matvägrande eller väldigt kräsen hund skulle jag kanske ha provat detta, nu fick det fungera som aptithöjare och godis på promenaderna.

Extreme Classic Gold Label: Jag gillar denna kattsand, dammar inte och det luktar inget från lådan. Förpackningen är bra tycker jag, kartonger är jobbigare än påsar när man ska hälla upp sanden.

Vi har bara en katt nu och då räcker en förpackning ganska länge, hade vi haft fler hade det blivit för dyrt med den här kattsanden.

Let’s Bite Duck Sticks Dog: Ett annorlunda godis gjort på 100% anka. Klipps i lagom stora bitar. Hundarna älskar det och jag gillar att slippa mystiska tillsatser. Dessutom är de inte kladdiga att ha i fickan -stort plus!

Let’s Bite Tuna Bites Cat: Godis är inget vår katt är bortskämd med, men hon är inte heller särskilt förtjust i något godis. Det här var inget undantag, det blev hundarna som fick äta upp det (och de älskade det). gillar att det inte är några konstiga tillsatser, men det hjälper inte när katten inte äter det!

Det var alla produkter för den här gången! Förhoppningsvis kommer det fler produkter att testa senare i år.

Nu är alla valpar utom Mymlan och Knyttet utflyttade. Mymlan kommer att stanna hos oss, men till Knyttet söker vi ett nytt hem.

Han är en otroligt lugn och snäll kille. En riktig tjuren Ferdinand. När han blir glad bär han gärna omkring på en mössa, en vante eller ett gosedjur -precis som pappa Theo. Vi tror att han skulle trivas allra bäst i ett hem där det redan finns hund eller hos någon som har gott om tid för honom eftersom han är väldigt social.

Jag vill också passa på att önska alla valpköpare stort lycka till med era nya familjemedlemmar. Tanken är att bloggen ska finnas kvar och uppdateras med lite bilder på valparna så att vi får följa deras utveckling även i deras nya hem, så bilder och små uppdateringar från er är mer än välkomna!

Hög tid för en uppdatering! Valparna är 12 veckor nu. Tofslan har flyttat till Finland och Too-ticki till Stockholm. Vi hoppas att Sniff får flytta till sin nya matte snart också.

Kvar är då Mymlan, Vifslan, Mårran och Knyttet. Fyra valpar, underbara på olika sätt allihopa, med helt skilda personligheter.

Mymlan: en vilding! Skäller och busar mest av dem alla tror jag. Den mest självständiga valpen som ofta väljer att sova för sig själv i bädden istället för med mig i sängen.

Vifslan: minstingen. Hon studsar omkring som en liten studsboll här hemma, men väger så lite att det knappt känns när hon studsar förbi då man sitter i soffan. På nätterna sover hon ihoprullad, ibland vid mina fötter och ibland vid min kind.

Mårran: En väldigt närhetssökande tjej. Hon ska helst vara i famnen, med tassarna på axlarna så att hon kan slicka i ansiktet och kanske gnaga på en läpp. När man kommer hem hoppar hon högst av alla för att få komma upp i famnen. Pratglad är hon också fortfarande -är hon missnöjd med något talar hon om det!

Knyttet: vår egen tjuren Ferdinand. Störst och lugnast. Han klarar redan att hoppa över kompostgaller, mycket imponerande och väldigt opraktiskt när man vill spärra av. Också en riktig knähund, lugn och mysig.

Sniff får också vara med på ett hörn. Än så länge finns han kvar hemma hos oss. Han är både charmig och tuff. Blir han sur säger han ifrån med ett djupt morrande skall. Som förstås låter hur gulligt som helst. Krister har lärt honom vacker tass också, det gick på bara några minuter. En klok kille!

Tack till Angelika för bilderna!

Valparna har nu fått sin första vaccination, blivit chipmärkta och veterinärbesiktigade. Värst med hela äventyret var nog resan dit, de skrek förtvivlat hela vägen -jag och mitt resesällskap kunde knappt göra oss hörda. Väl framme hos veterinären gnällde de en stund till innan de ramlade ihop i en hög och somnade. Själva vaccineringssprutan märkte de knappt och även om det gjorde lite ont med chippet gick det över fort. På hemvägen var det betydligt lugnare, bara Vifslan bestämde sig för att protestera lite.

Lite bilder från igår, sackosäcken som de ligger i på några av bilderna är både de vuxna hundarnas och valparnas favoritplats:

Valparna är alltså flyttklara nu, men vi får behålla dem alla några dagar till. De håller på att ta över hela huset nu, Vifslan var först med att lära sig gå i trappen (precis som med att hoppa ur valplådan) och springer nu obehindrat både upp och ner. Mymlan var också snabb på att lära sig gå upp, liksom Tofslan -ner är lite läskigare. De andra valparna tar det lugnare. Mårran vet vid det här laget att det lönar sig att låta så hon ställer sig oftast några trappsteg upp och skäller tills vi kommer och hämtar henne. Too-ticki har provat att gå upp, men vågar egentligen inte, så det händer mest om hon följer med av bara farten! Killarna är långsammast, både Sniff och Knyttet sätter sig och gnäller olyckligt några trappsteg upp.

I natt vaknade jag av två valpar som hoppade upp i sängen, det var Vifslan och Mymlan som tydligen kände sig ensamma på nedervåningen. De kurade ihop sig på varsin sida av mitt huvud och somnade sedan. Riktigt mysigt!

Den första valpen som flyttar hemifrån är Tofslan som flyttar nu på torsdag. Hon kommer att flytta till Finland till en barnfamilj och det känns helt rätt i hjärtat. Hon kommer att bli älskad och väl omhändertagen, det är jag säker på! För några dagar sedan fick jag ett mail där de berättade om förberedelserna inför Arwens -som Tofslan kommer att heta där- ankomst. Bland annat har de gjort en välkomstskylt till henne och sju år gamla dottern frågade: “Kan hon läsa mamma?”  Mamma bollade frågan vidare till mig, men jag måste nog göra er besvikna med att säga att den enda erfarenhet hon har av bokstäver är i form av tidningar hon kissar på (eller river i småbitar för den delen).

Här är det fullt upp; jobb, hundar och familj tar all tid. Men givetvis måste ni få en uppdatering för valparnas sjunde vecka i livet!

Valparna bestämde i början av förra veckan att köket inte passade dem, så nu bor de i teverummet. Soffan tillsammans med sackosäcken är favorit-sovplatserna, men hundbäddarna duger också -i nödfall.

Deras personligheter börjar bli väldigt tydliga nu. Mårran till exempel: Hon skriker när hon vill ner eller upp i soffan så att vi ska hjälpa henne, fast egentligen kan hon ju själv. Hon älskar att retas med sin moster Saga och ställer sig gärna och tokskäller på henne -Saga är inte alls lika road! Mårran är en riktig mystjej också som älskar att ligga i famnen.

Too-ticki är en liten piraya som gärna hugger tag i någon av de andra valparna när de minst anar det -eller varför inte våra fötter eller näsor! Knyttet -störst och matgladast – är charmigt klumpig och oerhört trevlig. Alla kommer springande med svansarna viftandes som propellrar när vi kliver upp på morgonen eller kommer hem.

Det har blivit klart att Tofslan flyttar till Finland nästa torsdag. Hennes nya familj verkar fantastisk och vi tror och hoppas att hon kommer att få det riktigt bra hos dem!

För valparna återstår nu vaccination, chipmärkning och veterinärbesiktning innan de är redo att flytta hemifrån. Vi är förälskade i dem alla men för valparnas bästa vill vi så klart att de ska få komma till egna familjer där de får all den uppmärksamhet de förtjänar.

Jag ska uppdatera med bilder också så fort jag har möjlighet!

En trött Mymlan

Sex veckor gamla och charmigare än det mesta! Nu har valparna kommit igång ordentligt och från och med idag har de bestämt att köket är för litet, de vill se mer av världen. I skrivande stund ligger det sju sovande valpar utplacerade runt mig i soffan. Mycket nöjda över att få vara med! De utforskar allt och är förvånansvärt tuffa tycker jag. Ingen av dem är särskilt berörd av att vara ensam utan sina syskon en stund och det bådar ju gott för framtiden!

Ikväll har de genomgått det ultimata testet för att bevisa att de faktiskt är whippets: vi öppnade ytterdörren ut till den tjugogradiga kylan för att se vad de skulle göra. Alla valpar rusade åt motsatt håll in i den sköna värmen -precis som våra vuxna hundar gör.

Nyfikna potentiella valpköpare börjar kika förbi nu, såväl som vänner och bekanta som vill titta på de små valparna. Det går inte en dag utan att någon hälsar på nu. Valparna uppskattar alla besök, även om de bli väldigt trötta efteråt och måste sova länge (och det uppskattar vi!). Nu är de så pass gamla att man kan börja se deras personligheter och även få en aning om hur de kommer att se ut som vuxna så för valpköpare är det rätt tid att komma nu! Några av valparna är tingade och fler besök väntar under veckan. Det är jättekul att få träffa er som är intresserade av en valp!

Vi har även klippt klorna ikväll. Jag är imponerad av hur bra det går att klippa deras klor! Det är så klart en fördel att alla har vita klor så att man ser pulpan, men de tar det otroligt lugnt och bryr sig egentligen inte särskilt mycket om att man håller fast dem. Sniff sov sig faktiskt igenom hela kloklippningen ikväll. Har jag sagt att han är en ganska cool kille?

Det har varit lite kallare nu, ner mot 13 minusgrader, så valparna får hålla sig inne ett tag till.